Jag vill jobba med mitt hjärta, oavlönat

2actlogoIngen kan glädja alla, men alla kan glädja någon! De orden kom till mig väldigt snabbt och jag insåg vad en vänlig famn och ett varmt och äkta leende betyder, allra mest i vardagen. Med sommarbarn, fosterbarn, avlastningsbarn och som stödfamilj fick jag den insikten.

Familjens egna fyra barn fick se att det finns medsystrar och medbröder  nära inpå som behöver få andas frisk luft och få lämna sin invanda miljö gav och vi fick visa att det finns en familj på landet har tid, ork. Det skapade en öppenhet, en förståelse för varför andra mer eller mindre trampade med ena foten i rännstenen. Detta är grunden till att jag fortsatt med åtaganden, fortsatt att omfördela den kärlek som jag fått bipackad från mina föräldrar, den kärlek som inte tar någon plats i mitt hjärta men som genererar så mycket att omfördela till andra.

Till glädje för de äldre
Det var alltid gott att “få låna” dessa barn, dessa ungdomar. Låta dem tanka 98 oktan för sin vidare vandring och också få se hur de sög åt sig näring, närhet, omtanke och någons tid- det som tydligen varit en bristvara under många år. Med barnen följde ofta hund, katt, undulat, kanin, möss, och ja, t.o.m hästar. Alla var, på sitt sätt, försummade i sin vardag. Inte sedda, inte tagna på allvar, inte stimulerade. Varken barn eller djur.

Med en av mina tre St.Bernardshundar som placerats hos mig fann vi en uppgift att genom ett studieförbund besöka boenden med flera hundar till glädje för de äldre. Många minns grannens fina hund med leende guldbruna ögon från sin barndom. Ett huvud som söker sin plats i någons knä, söker kontakt med nosen och med hela kroppen, en hund som vill bli klappad och kliad. Hundar i vården är ingenting nytt, det kan vara förlösande, berikande och sätta igång minnesbanken. Detta är något som kommer mer och mer för att berika de äldres boenden, tillvaro och vardag.

Foto: Christina Björklund Bildtext: En hund kan göra underverk på äldreboenden, här hunden Loppan i arbetskläder beredd att ge kärlek till de han möter.
Foto: Christina Björklund
En hund kan göra underverk på äldreboenden, här hunden Loppan i arbetskläder beredd att ge kärlek till de han möter.


Tala fritt
Vissa onsdagkvällar sitter jag även som frivillig i Röda Korsets telefonjour. Att vara ett lyssnande öra i natten, i ensamheten, det känns oftast väldigt gott. Förståelsen för hur ensamma människor kan vara är omskakande. Speciellt till de större högtiderna då familjer skapar sin gemenskap så skapar andra sin ensamhet i brist på släkt, vänner och kanske p.g.a sjukdom. Det är lätt att få en människa att må bra, och genom detta se den människan och ta henne på allvar, låta henne tala fritt ur sitt sorgsna hjärta. Jag väljer att verkligen lyssna på hur hon mår, inte jäkta vidare som många nu för tiden tenderar att göra.

Att hjälpa din nästa
I 25 år har jag jobbat med hjälpsändningar mot barnhem i Polen, Rumänien och Ryssland. För mig är det ett sätt att omfördela välfärden, att visa på att det är lönt att hjälpa sin nästa.

700-till 800 ton kläder, skor, leksaker och mycket annat har funnit sina mottagare, ibland direkt ur min hand till mottagarens.

I min värld är de gladaste och lyckligaste människorna de som blir sedda, de som blir tagna på allvar, som vill göra en frivillig insats i sin vardag för sin nästa. De som med sitt hjärta ställer upp för barn och ungdomar, öppnar sina hem för maskrosbarnen, tar hand om omplaceringshundar och katter. De som kämpar för barnens rätt, djurens rätt, ungdomars rätt, människors rätt. Dessa tankar och ideer genomsyrar hela mitt liv, mina tankar och mitt handlande  Jag vill alla det bästa och det är min ledstjärna som aldrig slocknar. Den falnar, jovisst, men i mörkret lyser den med oförminskad kraft för att tända fler stjärnor på den mäktigt stora himlarunden.

Jag vill vara någon att räkna med, alltid! Jag vill jobba med mitt hjärta, oavlönad.
Text: Christina Björklund

Foto: Christina Björklund Christina Björklund hjälper andra och ser det som ett sätt att omfördela välfärden. För Christina är det är viktigt att visa på att det är lönt att hjälpa sin nästa. Med sina St: Bernardshundar gör hon mycket gott.
Foto: Christina Björklund
Christina Björklund hjälper andra och ser det som ett sätt att omfördela välfärden. För Christina är det är viktigt att visa på att det är lönt att hjälpa sin nästa. Med sina St: Bernardshundar gör hon mycket gott.

 

Berättelsen är publicerad i Betydelsefulla Möten Magasin nr 1 2013.
2act4 handlar om vad vi gör för andra. Läs mer på 2act4.se

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *