Världen har blivit fantastisk!

De finns de som drömmer, tänker och planerar att göra något, att sen någon gång när tiden är rätt, då skall de realisera sina drömmar. Men inget eller få saker händer. Kanske är det rädslan av att misslyckas, att inte hålla måttet eller bara så enkelt som att det är roligare att drömma om vad man skulle kunna göra än att verkligen satsa som håller en del av oss tillbaka. Men så finns det de som inte väntar på bättre tider, mer pengar eller en annan idé. Kanske sitter det i generna, eller kanske ännu hellre var det för att han för några år när hans pappa blev svårt sjuk såg döden i vitögat.

– Enligt mig finns det bara en sak som är bra med döden och det är att när jag tänker på den så vill jag göra något med livet, säger Leo Razzak, hyllad föreläsare med en rad fina talarpriser i hyllan. Idag studerar Leo TV produktion på Stockholms Dramatiska Högskola samtidigt som han driver Stiftelsen Banglabarn vars syfte är att förändra världen för familjer i det land där Leos pappa är född och uppvuxen.

En tuff ekvation
Leo berättar om hur det var när hans pappa Raton blev sjuk, om svårigheterna och hur pappans lilla företag, med torghandel ute i förorten, gick omkull. För vem skulle sköta torgförsäljningen om man samtidigt skall genomgå en rad behandlingar och slåss mot en av de värsta fienden i vår tid, cancern. Inga pengar in och många pengar ut – det är en tuff ekvation för vem som helst. När det såg som mörkast ut höll familjen på att förlora sitt hus, men tack vare sonen Leo, hans företagsamhet och vänner behövde familjen inte sälja huset, även om det var väldigt nära.

När Raton började tillfriskna började far och son att filosofera tillsammans, de tänkte på livet och dess förgänglighet och om drömmarna de hade. Känslan av att veta att allt alltför snabbt kan ta slut fick dem att våga drömma mer och större. Det var här de började sätta ord på sina önskningar inför framtiden. En kväll ställde Leo frågan:

”Pappa, vad skulle du vilja göra framöver? Nu när du har chans att börja på helt ny kula, men den här gången inte av nöd, utan av lust.”

Drömmen
Raton visste direkt vad han önskade sig och det var att ge tillbaka till barnen i Bangladesh, i Bhodrokol, den fattig by som han föddes i. Tänk om han kunde ge andra barn känslan av att det var möjligt att göra samma resa som han själv hade fått förmånen att göra. Som ung student fick Raton själv hjälp med finansiering av resa och studier till Sverige av lärare från byn där han växte upp. Samtalet med pappa och drömmen om vad de kunde bidra med i Bhodrokol etsade sig fast i Leos huvud och resulterade för drygt fyra år sen i en praktisk plan.

Ganska snabbt blev en sak klar och det var att Leo och Raton skulle kunna starta ett barnhem för några av de fattigaste barnen i byn. En verksamhet som inte skulle bli för stor och betungande, men som skulle kunna göra riktigt stor skillnad. Den stora tillgång de hade, och som också blev basen för deras dröm, var marken där hans pappa var född. Vintern 2009 åkte de två ner till byn. Väl nere på plats köpte de femtiotusen tegelstenar och massvis med plåt.

Med drömmen som drivkraft byggde de tillsammans ett stort hus på över femhundra kvadratmeter. Med helt egna medel genomförde de sin dröm, även om det tog lite tid. Barnhemmet invigdes två år senare, i januari 2011.

Stort ansvar
Idag har åtta barn fått möjligheten att skapa sig en framtid genom ett bra boende och chans till utbildning. Men samtidigt som de var glada över barnhemmet insåg de ganska snabbt vilket stort ansvar det var att ta sig an alla de barn som var i behov och kom på att det vore bättre att istället hjälpa familjerna i byn. Eftersom många familjer i fattigare länder inte har råd att skicka sina barn till skolan, blir barnen ofta tvungna att arbeta när de borde gå i skolan. Nu hade de realiserat en av de drömmar de hade, nu hade de testat och kommit på att de skulle kunna hjälpa till på fler sätt.  Nu började de rikta sina insatser mot familjerna i byn. Leo och Raton startade en fond som de kallar för ”Self Help Fund”. Fonden går ut på att de delar ut ett lån som riktar sig till kvinnorna i byn. Pengarna kan kvinnorna använda till boskapsskötsel eller jordbruk.

Små insatser gav enorm styrka
Det kostar tretusen kronor att hjälpa en familj i ett helt år och hittills har tjugofem familjer fått låna pengar. Oddsen för att få tillbaka investeringen har visat sig vara mer än god, av tjugofem familjer har till dags dato tjugofyra lyckats med sina åtaganden. Dessutom, avkastningen på det investerade kapitalet motsvarar tre gånger det investerade beloppet. En summa som Leo och hans pappa direkt återinvesterar i nya familjer som får möjlighet till ett tryggare liv.

– Egentligen är det ganska obeskrivlig. På något sätt har den här resan och de förhållandevis små insatser vi gjort gett mig en enorm styrka och tilltro till vad vi kan göra för varandra. Det jag fått vara med om under de senaste åren har smittat av sig på hela mitt liv. Nu vet jag att allt är möjligt eller för att använda pappas egna ord, att världen har blivit fantastisk, säger Leo och ler stort.

Vill du stödja Banglabarn?
Gå in på www.banglabarn.com
Text: Leo Razzak

Publicerad i Betydelsefulla Möten Magasin nr 1 2013.
Läs fler betydelsefulla möten-berättelser på www.2act.se