Välj Lyckan

Hans ord sticker till, ettrigt och irriterande slår mannen på scenen till mot redan tänkta och färdiga illusioner som många av oss valt att leva vårt liv från. Ditt enda liv, upprepar han, ditt enda liv. Med hjälp av två stolar, ett blädderblock, en röd färgpenna och några starka lampor tar regissören och författaren Kay Pollak oss med på en resa med glädje, nyfikenhet och livslust som grundingrediens.

Kay P

 

Vi är över 800 människor i Chinateaterns stora salong och inte en enda stol är ledig. De flesta kommer från olika företag, hela arbetsgrupper ska under en eftermiddag få en ordentlig dos av Kays livskunskap. Kay håller oss under fyra timmar i vild förväntan om vad som ska komma sen, han hinner knappt avsluta den ena meningen förrän man önskar att få höra nästa.

Han berättar om sin egen livsresa, alla frustrationer och förlorade förväntningar, men också om vändningen som inträffade när han för många år sedan träffade en man som gav honom nycklar till att välja att gå i glädjens fotspår.

– Jag levde enligt principen att de andra – de därute – borde skärpa sig, säger Kay och håller händerna invid ansiktet så att han skärmar av sig från att kunna se det som händer runt omkring.

– Jag trodde på allvar att om bara de andra hade varit på ett annat sätt, så hade jag varit mer lycklig och tillfreds med mitt liv, säger Kay och skakar på huvudet åt sin egen illusion.

Uppför floden
Mannen som Kay mötte satte tummen på en öm punkt. Han frågade om Kay hade tänkt omvända alla därute och tillade lite försiktigt att de var väldigt många. Han sa att man aldrig kan ändra på någon annan och att den enda du kan ändra på är dig själv.

– Plötsligt stod hela mitt tankesystem som jag var uppfostrad med och skakade. Samtidigt såg jag att mannen framför mig såg väldigt frisk och glad ut. Jag tänkte, kanske ligger något i det han säger.

Då kom mannen med nästa sak. ”Pröva att se livet som en flod, en flod som man kan åka med i”, sa han. Kay tar sig för pannan. Herregud, hur flummigt får det bli? Pröva att se livet som en flod, mycket hade han hört i sina dagar, men det här… det tar väl ändå priset.

Vid en närmare eftertanke insåg Kay att han varje morgon hade tillhört dem som gått upp och simmat uppför floden. För honom var livet en kamp och det gällde att övervinna alla problem som kom i ens väg.

”Det han sa lät intressant, men också skrämmande. Att bara glida med floden varje dag lät ju alltför slappt! Hemma hade jag till och med en skylt där det stod ”Döda fiskar flyter medströms”, sån vill jag ju inte bli, det gick inte ihop.”

– Men ändå fortsatte jag att lyssna ivrigt. Fanns det någon möjlighet att putta mig ut från jämmerdal och elände ut till en blomstrande äng så skulle jag ta den, det visste jag. En del människor lever sina liv som en fisk som slåss mot oceanen och jag ville inte bli en sån. Det är ju som att dansa tango med en som inte vill. Mannen gav Kay några punkter som han tyckte att Kay skulle tänka över.

  1. I varje möte med en annan människa finns det något att lära om dig själv.
  2. I de tankar du får i mötet med en annan människa ligger ett meddelande om dig själv, till dig själv.
  3. Ingen annan människa kan såra dig utan ditt medgivande.

Och som om inte det skulle vara tillräckligt bad mannen bad Kay att upprepa meningen ”Min uppfattning om verkligheten är inte alls säkert med verkligheten” minst en gång i timmen.

– Den meningen kom att göra det stora skiftet för mig, nu förstod jag och tänkte på alla de gånger då jag bestämt mig för vad som var verklighet utan att säkert veta.

Vilsna tankar
Kay far runt på scenen, stannar sällan mer än några minuter sittande på sin stol. Han har så mycket han vill berätta. Som den gången då han var och föreläste för ett gäng lärare och en dam redan efter tjugo minuter in i föreläsningen började åla sig ut ur bänkraden. Jaha, hon gillade inte föreläsningen, tänkte Kay och osäkerheten infann sig direkt. Vilken början, till på köpet hade han en hel dag framför sig och se hur det började. Nu kunde det bara gå på ett sätt – åt skogen.

– Trots att alla de andra satt kvar i salen och tittade intresserat på mig blev jag osäker. Har du tänkt på att det ibland till och med kan räcka med att en person gäspar och det är bestämt hur du ska må, frågar Kay.

– Men egentligen, säger Kay och är tyst några sekunder extra innan han på nytt tar till orda.

– Egentligen vet du ju inte alls varför personen i bänken framför dig gäspar. Du har ingen aning. Det enda du har är dina tankar som skapar det du är och den enda som kan bestämma vad du ska tänka är du.

Kay drar på det lite, suger på karamellen. Över 800 personer väntar på att få veta varför hon ålade sig och gick ut ur lokalen redan efter tjugo minuter. Och så berättar han att kvinnan redan efter några minuter kom åter in i salen och gick rakt fram till Kay medan hon höll upp sin hand för att begära ordet.

– Jag ville bara säga att jag varit ute och ringt ett samtal för att se till att jag kan vara med hela dagen. Det är så viktigt det du säger så jag vill inte missa något, sa hon och gick tillbaka till sin plats. Och Kay stod kvar. Lycklig över hennes ord och att han åter fått bekräftelse på hur vilsna ens egna tankar kan vara.

– Hon kom in med sanningen och befriade mig från tankar och illusioner som fängslade mig och gjorde mig till ett offer.

im good enough

Tankens kraft
Kay pratar mycket om tankens kraft och att vi själva väljer om vi med hjälp av våra tankar ska ta oss framåt eller bakåt i livet.

– Genom de val vi gör i livet skapar vi vår verklighet.

Kay tar det ena exemplet efter det andra så att vi ska förstå. Han talar om den gamla människan som sitter på hemmet och ger oss två bilder. Den ena, en som har ett ansikte fyllt av bitterhet och grämelse, hon har levt sitt liv som ett offer och låtit rädslan styra. Och den andra, hon som stiger upp varje dag med glädje och nyfikenhet över vad som kommer att hända.

– Den ena har valt att inte ta ansvar för sitt liv, medan den andra tar ansvar för det som händer henne.
Om man skulle lyssna på dem så skulle den ena med irriterad röst säga att det är så jobbigt att man hela tiden byter personal, medan den andra med glädje i blicken skulle se fram emot vem som skulle komma och ta hand om dem idag.

– Forskare har undersökt de två olika människotyperna och upptäckt att den bittra personen har en stor rädsla över att gå över till den andra sidan när det väl blir dags.

Tänkvärda ord
Hon håller i repet till sista andetaget, medan den person som ser förändring som något positivt däremot inte har någon större rädsla och har inte heller så stark dödsångest.

Det är tänkvärda ord som Kay serverar och han är hela tiden full av glädje över att få berätta mer. Under ett års tid hade Kay texten ”Finns en möjlighet att bli mer lycklig?” målat i stor röd stil rakt över tapeten i vardagsrummet. Dag efter dag påmindes han om frågan och ställde den om och om igen. Svaret är ja, bara frågan kvarstår – hur gör man?

– Mitt råd är att börja träna på små lätta saker. Om planet du bokat plötsligt blir inställt, reflektera över vad du skyddas av när det händer och vilken möjlighet du har att uppleva något annat istället.

Eller om du står i en kö och människor tränger sig före, reflektera över vilka känslor det väcker hos dig och ställ dig frågan vad du kan lära dig av det.

Det är inte svårare än så
Allt Kay säger låter så enkelt, men hur gör man i verkliga livet? Kan man till exempel få bli riktigt förbannad i Kay´s värld? På en förläsning ställdes Kay inför en man som uppretat frågade om man inte längre fick lov att bli förbannad?

– Jag frågade honom nyfiket om han kunde ge mig ett exempel på när han blev förbannad och fick svaret att han precis höll på att snickra en bod och hade sågat av en bräda för några centimeter för kort. Då får man väl i alla fall svära lite och bli förbannad en stund, sa han.

Till svar gav Kay mannen två alternativ. ”Han som sågar av en bräda 1 cm för kort och blir förbannad och den andra mannen som sågar av en bräda 1 cm för kort och intresserat ställer sig frågan vad han kan använda den brädan till. Vilken av männen skulle du vilja vara”, frågade Kay. Mannen tittade tillbaka på Kay och sa spontant; ”Menar du på fullt allvar att man kan välja?”

Ja, Kay behöver inte ens berätta svaret och när mannen hade förstått vilket svar han helst skulle välja blev han kursens mest hängivne deltagare.

– Det var då jag fick ett nytt uttryck i mitt liv, jag började se på ”mina brädor i livet” och hur jag kunde se dem på ett annat sätt. Å gissa om jag hade en hel hög av brädor.

– Det märkliga, den stora glädjen och miraklet är att i det ögonblick som jag upptäckt att det är en bräda så är den upplöst – den är bara borta.

Det är lätt att känna igen en bräda genom att det är en liten sak som gör att du ständigt går igång.

Kay och stannar upp på scenen och står blixtstilla, det är tyst i salen nu.

– Jag ligger ensam bakom min egen verklighet och jag skapar den jag är, säger han så sakta att vi ska hinna låta orden sjunka in och så tillägger han att det skapandet sker i varje ögonblick. Och att det är vårt val.

– Medan jag arbetade med mig själv såg jag att jag alltid haft ett stort motstånd mot att ta ansvar för mitt liv. Jag hade mängder med ”brädhögar” omkring mig.

Medströms
En av anledningarna till att det är vanligt att inte ta ansvar för sitt liv och det som händer och skyller det som händer på andra tror Kay beror på att vi hela tiden skapar händelser som stöder vår inre övertygelse om oss själva.

– När jag började gå på personlighetsutvecklingskurser för 15 år sen så upptäckte jag en sak. Alla som deltog bar på en mening som sa ”I´m not good enough, I´m nothing”.

Om de bilder man har om sig själv blir verklighet är det lätt att det undermedvetna ser till att man får rätt. ”I´m not good enough” ser man till att håller sig liten och inte sticker ut från mängden.

– På kursen insåg att jag hade väldigt svårt att bejaka min egen storhet, och att det är en storhet som finns i alla människor.

Kay återkommer igen till mannen som han mötte för 15 år sen och gav honom rådet att glida medströms med floden och berättar att han istället för att simma motströms numera väljer att glida med floden.

– Många tror att livet ska vara svårt och kämpigt, men pröva att vända på din inre trossats. Numera lever jag enligt trossatsen ”När det är lätt så är det rätt” eller ”När det är rätt så är det lätt”. Pröva själv så får du se. Det är lätt.
HEMSIDA: www.kaypollak.com

Kay
Artikeln är publicerad i Betydelsefulla Möten Magasin nr 3 2014.
Läs fler betydelsefulla möten-berättelser på www.2act.se

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *