Lösa framtidens utmaningar

”Varför är du politiskt engagerad?” Om jag hade fått en tia för varje gång jag har fått den frågan hade jag snart kunnat börja tänka på pensionen. Som politiskt aktiv är det en av de vanligaste frågorna man får. Ibland är frågan nyfiket ställd, men vid andra tillfällen är den i det närmsta ’exotifierande’ – precis som om det skulle vara något anmärkningsvärt i att vara organiserad.

Vanligt folk har alltid organiserat sig politiskt och fackligt för att förändra den egna situationen och samhället man lever i. Och detsamma gäller även för mig.

Gemenskap
Jag kommer väl ihåg när jag bestämde mig för att gå med i Ung Vänster. Det var någon gång tidigt på hösten 1999 och jag hade precis sett vår dåvarande förbundsordförande, Jenny Lindahl Persson, på tv. Jag minns inte vad hon sa, eller ens vad inslaget handlade om, men jag minns känslan av att vilja tillhöra en gemenskap, där ungdomar kämpar tillsammans för att förändra samhället i en socialistisk och feministisk riktning. Därefter betalade jag in medlemsavgiften och så småningom – det tog lite tid – vågade jag mig iväg till min första aktivitet med Ung Vänster Borås.

Min bakgrund har påverkat mig
Självklart baserade jag inte mitt politiska ställningstagande enbart på en tv-intervju, men uppenbarligen blev det den utlösande faktorn. Arbetarrörelsens grundläggande värderingar och vikten av organisering hade jag med mig hemifrån. Min morfar, som jag växte upp tillsammans med, var fackligt aktiv metallarbetare under lång tid. I mer än trettio år var han fackligt förtroendevald i verkstadsklubben på SKF i Göteborg. Morfar var också politiskt aktiv och socialdemokrat sedan han var femton år. Det skulle vara naivt att tro att min bakgrund inte har påverkat mig och min syn på samhället. Jag är säker på att min morfar är den som har betytt mest för att jag också skulle bli politiskt aktiv.

Präglade av nittiotalskrisen
Till skillnad från morfar blev jag aldrig socialdemokrat och delar förmodligen den erfarenheten med många i min ålder som var vänster och engagerade sig under åren runt millennieskiftet. Vår uppväxt präglades av nittiotalskrisen och den efterföljande budgetsaneringen. Vi mötte krisen genom att våra egna, eller våra kompisars, föräldrar blev arbetslösa. Sparpaketens konsekvenser såg vi när våra skolklasser blev större och när fritidsgården stängde ned. Samtidigt som vårt politiska medvetande formades fanns det en feministisk våg och rörelsen för global rättvisa som växte sig allt starkare och visade på världsekonomins orättvisa strukturer. För många av oss blev det naturligt att söka sig till vänstern snarare än till den socialdemokrati som vi upplevde inte kunde lösa framtidens utmaningar.

Mot jämlikhet & rättvisa
Det är 57 år mellan morfars och min födsel. Mellan våra födelsedagar finns ett världskrig, otaliga välfärdsreformer och ett Sverige, som tack vare arbetarrörelsens kamp, förändrades i en riktning mot jämlikhet och rättvisa. Vi valde aldrig samma parti, morfar och jag, men det var från honom jag lärde mig om folkrörelsearbete och förstod vikten av att vara organiserad. Då, precis som nu, har vanligt folk alltid behövt kämpa tillsammans för att ha något att sätta emot. Så nästa gång någon frågar mig varför jag är politiskt organiserad tänker jag svara med en motfråga: Varför är inte du det?
Text: Stefan Lindborg (UV)

”Vi valde aldrig samma parti, morfar och jag, men det var från honom jag lärde mig om folkrörelsearbete och förstod vikten av att vara organiserad.”
Stefan Lindborg (UV) Förbundsordförande

Berättelsen är publicerad i Betydelsefulla Möten Magasin, Möten som gör avtryck, 2014.
Läs fler betydelsefulla möten-berättelser på www.2act.se