Spegelintervju

Spegelintervju. Här berättar Magnus Blixt om hur hans lågstadielärare Sören Holdar påverkade hans yrkesval. I böckerna med betydelsefulla möten har vi valt att göra det vi kallar “spegelintervjuer”. Det innebär att vi intervjuar en person som berättar om sitt betydelsefulla möte och därefter intervjuar den person som är ursprunget till det betydelsefulla mötet. Det blir alltsom oftast en spännande och lärorik berättelse där vi som läsare får chans att ta del av ännu fler betydelsefulla möten.

Jag lärde mig att fråga ”varför”?
Magnus om Sören:
Han är lärare. Ett yrke han älskar. Han är på rätt plats. Men det var egentligen inte det han tänkte sig. Till att börja med kunde Magnus väg i livet ha tagit en helt annan riktning. Han hade en betald befälsutbildning och framtiden var utstakad. Om det inte hade varit för Sören Holdar, mellanstadieläraren som Magnus hade då när det begav sig. Sörens ord hade satt sig i Magnus. Sörens sätt att vara, att bemöta sina elever hade blivit en stark  förebild för Magnus.

En påverkare
Idag är Magnus Blixt i allra högsta grad en viktig påverkare i den svenska skoldebatten. Han bevakar skolforskning och är engagerad i både Lärarnas yrkesetiska råd och Lärarnas Ansvarsnämnd. Han blogg och twittrar med många tusen följare. Och allt har fokus på skolan.  I dag arbetar han på Skapaskolan i Huddinge, enny spännande skola som har som mål att elever och pedagoger skall längta till måndagen. Men låt oss ta oss tillbaka till Magnus mellanstidietid och mötet med Sören.

Frid och fröjd
Magnus skola låg bara hundra meter från hemmet. Hans mamma var hemma om dagarna och han kände sig trygg med klasskompisarna. Allt var frid och fröjd. De första veckorna i fyran var det allt lite extra pirrigt att ha en manlig lärare, men det var kanske mest spännande.

– Första dagen bad Sören klassen att rita en Sverige-karta och vi fick pricka in de städer eller orter som vi kände till. Jag hade inte en susning om hur Sverige såg ut. De enda ställen som jag kände till var Sollentuna, vårt sommarställe på Torsö i Blekinge och Klövsjö där vi varit och åkt skidor. Danmark och Norge hade jag också med på ett litet hörn. Kartorna som vi färglagt och ägnat mycket tid åt första dagen samlades sedan in.

Han var tuff och kärleksfull
Magnus nya klass bestod delvis av hans gamla klass, men också av några nya elever.

– Det blev lite motsättningar i början, men Sören tog snabbt tag i oklarheterna. Han utstrålade att han brydde sig och verkligen. Jag lärde mig att ständigt fråga ‘varför’. Han tyckte  om oss elever – det kändes. Samtidigt som han var väldigt tuff visade han oss mycket kärlek.
Magnus minns speciellt stunderna i klassrummet när Sören tog fram en bok och läste högt.

– Sören var så duktig på att berätta och det blev mysig stämning i klassrummet när han tände ett ljus och vi fick sitta alldeles tysta. Det var verkligen höjdarögonblick. Vi var inte bara en klass med elever, säger Magnus allvarligt och fortsätter att berätta om känslan att alla eleverna blev sedda och omtyckta för dem de var.

Sören lockade fram varje elevs styrka genom att ’pusha’ lite och uppmuntra mycket. Grupparbeten hade de ofta och det var vanligt att gruppen hade svårt för att komma överens.

– Till att börja med gick vi till Sören för att han skulle hjälpa oss, men det visade sig snart att det inte var någon framkomlig väg”, säger Magnus och sätter upp handen som en stoppsignal.

”Vi vande oss snabbt vid att vi själva fick ta ansvar och snacka igenom det. ’Det får ni lösa’, sa han alltid. Att motivera mina val och att ständigt ställa sig frågan ’varför’ är något som jag burit med mig från tiden med Sören. Vi lärde oss verkligen att våga stå upp för våra åsikter.”

Jag växte som människa
Sören uppmuntrade oss att tänka olika och att fundera på ’varför’ vi tyckte så. Han visade ofta i handling att det var viktigt att stå för sin åsikt och det man lovat.

– Ja, jag vet ju inte om det är ett så bra exempel”, säger Magnus lite tvekande, men fortsätter berätt att Sören vid ett tillfälle tagit med sig hela klassen på klassresa i tre dagar. Och det trots att han inte hade fått lov av skolledningen.

– Sören hade fått låna en buss och vi körde upp längs med Höga Kusten till slöjdlärarens sommarställe där vi skulle bo, säger Magnus och ler åt minnet.

Innan de gav sig av hade klassen indelats i grupper och de hade fått var sitt ansvarsområde. Några hade ansvar för maten, andra skulle prova att spela blockflöjt. Magnus fick i uppdrag att elda under grytan där några elever färgade garn.

– Det enda sättet att förmedla något är att låta eleverna få göra det själva och vi fick verkligen många möjligheter att pröva på olika saker när vi hade Sören. Hans sätt att behandla oss elever fick mig att växa som människa. Jag kände mig som en betydelsefull person i klassen och jag tror att det var fler än jag som växte flera centimeter extra de tre åren vi hade honom.

Min första klass
Strax innan sommaren läste Sören första delen av Röde Orm. När boken var slut slog han ihop den och sa att det fanns en del till som eleverna kunde läsa under sommarlovet.

– För mig som hade det lite trögt med läsningen verkade uppgiften gigantisk, men jag tog mig an den med gott mod. När jag blev klar med den var jag så nyfiken på fortsättningen att jag bara var tvungen att läsa den också. Samtidigt som jag lyckades ta mig igenom andra delen av Röde Orm, fick jag också pröva på att vara lärare.

Den sommaren hade jag min första klass”, berättar Magnus och ser stolt ut.

– Jag satte helt sonika min lilla syster och grannens pojke i min skola. Han lärde sig faktiskt att läsa genom vår ’skola’.

De tre åren med Sören slutade i sexan på samma sätt som det hade börjat i fyran. Klassen fick rita en ny Sverigekarta och se hur mycket de hade lärt sig i mellanstadiet.

– Det var extra roligt eftersom vi inte visste om att de gamla kartorna från fyran fanns kvar och att vi skulle få dem. Plötsligt fattade vi hur mycket vi hade lärt oss.

Trots att Magnus så framgångsrikt prövat på att vara lärare på sommarlovet valde han att läsa till tekniker. Efter gymnasieexamen hade han bestämt sig för att han skulle söka till flottan, han ansökte och kom in.

– Jag blev motormekaniker på en u-båt och trivdes bra. I perioder om 15-20 dagar låg vi 100-150 meter under vattenytan. På en u-båt är tiden väldigt reglerad. Ofta är det väldigt tyst och livet är ganska makligt. När vi var nere i u-båten hade jag mycket tid att fundera över vad jag ville med livet, säger Magnus allvarligt.

Jobba för lönens skull?
Magnus trivdes bra i militären och gick ut som kursetta. En betald utbildning till befäl och karriären tycktes vara utstakad. Men det var ändå något som inte kändes alldeles rätt.

– Jag tänkte på hur det skulle vara när jag till slut skulle ligga på dödsbädden och se tillbaka på mitt liv. Skulle jag vara nöjd med att ha haft ett arbete där man övar ett helt liv på något som ingen önskar att få uppleva?

Magnus berättar om tankarna kring att att det ju inte finns någon som vill ha krig och plötsligt kändes en betald befälsutbildning inte värd så mycket.

– Jag kände att jag inte kunde ta ett jobb bara för lönens skull, det räckte helt enkelt inte som morot.Nej, ju mer jag tänkte på det kände jag att jag ville något mer och kom att tänka på min gamla mellanstadielärare, Sören. Jag tänkte att om jag som lärare bara lyckades få två individer på rätt köl, då skulle det varit värt allt arbete.

Varje lektion ska motiveras
Magnus kom in på lärarhögskolan, hann ta ett sabbatsår och starta en kinabutik innan studierna på högskolan slukade honom alldeles. ”Men någon snäll och foglig elev eller lärare, det blir jag nog aldrig. Jag var ganska kritisk mot lärarutbildningen och tyckte att den innehöll för mycket flum. Enligt min åsikt ska varje lektion motiveras. Jag är van vid att min åsikt är viktig, säger Magnus och återvänder till sin egen skolgång.

– I Sörens klass var det viktigt vad vi elever sa och vi fick ta ansvar. Det var inte bara Sören som bestämde, det eleverna sa och det vi gjorde räknades också.

Den allra första klassen fick Magnus tack vare Annika, en gammal kurskamrat som plötsligt blev sjukskriven och behövde någon akut som kunde ta över hennes lågstadieklass.

–  Enligt min åsikt ska varje lektion motiveras. När Annika ringde och bad mig ta hand om hennes klass sa jag först ’aldrig i livet’. Jag var helt inne på att jag skulle ha en mellanstadieklass, precis som Sören. Men trots det tog jag hand om klassen och på den vägen är det.”

Och Magnus, han ångrar sig inte en sekund.  Att vara lärare är det bästa jobb man kan ha, säger Magnus och förklarar snabbt varför.

”Jag tror inte att det är så många andra jobb där man kan ha genuint roligt på jobbet varje dag. Varje människa lär sig på sitt sätt. För mig som lärare gäller det att hjälpa eleverna att finna sitt sätt. Att få dem att förstå att de kan. Han ser sig som en hantverkare. Hans mål är att ge eleverna så mycket kunskap och kraft att de kan klara sig själva.”

– Som lärare vet vi aldrig var vår påverkan tar slut. Vi påverkar helt enkelt evigheten.

HEMSIDA www.skapaskolan.se
Text: Magnus Blixt

 

 

Mitt jobb är fantastiskt!
Sören om Magnus
Vårterminen innan han skulle få sin nya klass blev Sören Holdar bjuden på teater och medan tredjeklassen spelade Klas Klättermus satt han där i mörkret tillsammans med barnens föräldrar i skolans gymnastiksal. Efter att applåderna tystnat fick han presentera sig.

– Jag var lite nervös”, säger Sören med ett leende ”men samtidigt väldigt smickrad av att ha blivit inbjuden. Det var faktiskt först när jag satt där som jag förstod att jag var deras speciella gäst, säger Sören och tillägger att det faktiskt var en riktig kick.
– Eleverna var fantastiskt duktiga och jag undrade hur jag skulle klara av att ta över efter att de haft en så bra lärare.

Det var på det viset Sören fick sin första kontakt med Magnus klass. Efter sommaren skulle de träffas dagligen.

– Det var en bra klass. Man skulle kunna säga att i den här klassen var det de goda krafterna som knäsatte normerna. Det är till exempel den enda klass som jag haft där eleverna själva tagit på sig ansvaret att hjälpa sina klasskamrater med läxorna. I Magnus klass såg eleverna till att hjälpa de som inte kunde och då menar jag att de verkligen såg till att hjälpa sina klasskamrater, de gjorde inte bara läxorna åt dem. De var genomsnälla på något sätt. Sören förklarar samtidigt att det var ”driv i gänget”, och fortsätter.

– Om det var studiedag kunde det komma ett gäng från klassen och be att få låna klassrummet.

Han lekte mest
Det är nog inte något som Sören, själv ens i sin vildaste fantasi, skulle ha kommit på under sin egen skoltid. Själv fick han gå om nian eftersom betygen inte höll måtten. När han tittar på det så här i backspegeln så var det självklart menar han. Jag gjorde faktiskt ingenting i skolan, säger han och förklarar det med att han var barnslig och mest lekte på lektionerna.
Sören har varit lärare i drygt trettio år. Han är glad över uppmärksamheten som Magnus ger honom genom att berätta att han varit betydelsefull för honom. Men säger också att det gör honom lite lätt nervös. Han beskriver sig själv som ganska osorterad och spontan samtidigt som han är en man med tydliga mål och en som vet vart han vill nå. Sören sätter värde på att vara sig själv.
– Jag blir glad fort och arg fort, säger han snabbt och förklarar  att han kan vara oerhört seriös ena stunden och i den andra spontan och sprallig.
– Man skulle kunna säga det som att jag är en seriös person som har behov av strunt – ’just strunt gör ofta livet lättare’. I grunden är jag nog väldigt följsam, men jag kan också vara ordentligt tjurskallig ibland, säger Sören och drar ned ögonbrynen i en bister min.

Vissa saker kompromissar jag helt enkelt inte om. Högläsning för klassen och att alltid ha klassrummet öppet är ett par exempel där det inte finns plats för kompromisser menar Sören och höjer ett pekfinger samtidigt som han fortsätter.

”När jag läser ska det vara knäpptyst. Ingen får rita eller fingra på något. Då ska alla sitta stilla och bara lyssna. Då har vi LTG-tid, ’Låt Tiden Gå’ och den ska användas till det.”

Startskottet
– Jag har alltid läst mycket för mina klasser och för mig är det jätteviktigt att ta den tiden. Det är ett fantastiskt sätt att lugna dagens stressade barn och till på köpet är det ett av de billigaste sätten att resa och uppleva olika kulturer och människor.

Just upplevelser och mötet mellan olika människor har satt djupa spår i Sörens liv. När han hade gått ut skolan började han att jobba med handikappade och upptäckte att han stormtrivdes med att jobba med människor.

Jag drömde om att bli läkare eller barnmorska, men jag trodde inte mig själv om det, säger han allvarligt och berättar att det var en annons i tidningen som blev startskottet för att söka sig vidare.

– På grund av min brist på intresse för skolan var varken betyg eller självförtroende särskilt högt. Sjuksköterska eller lärare, det var det som jag trodde att jag skulle klara av.

Men så fick han syn på annonsen. Lärarhögskolan skulle halvera antalet antagningsplatser inom en termin.

– Jag tänkte ’om jag inte söker nu, då kommer jag aldrig in’. Men med facit i hand hade jag kommit in på nästan vilken utbildning som helst. Det var som vanligt bara självförtroendet som brast hos mig. Just mitt eget bristande självförtroende har bidragit till att jag alltid arbetat för att mina elever skulle få en stark tro på sig själva.

Erfarenhetsyrke
Sören kom in på utbildningen och några år senare var han klar. Han hade inte vikarierat en enda dag under den här tiden och hade skolans lägsta betyg i lärarskicklighet.

– Jag tror inte de uppskattade min spontanitet på lärarhögskolan, säger Sören lätt.

– I dag, med drygt 30 års erfarenhet i ryggen vet jag att jag är en bra lärare. Att vara lärare är ett erfarenhetsyrke. Jag hävdar att det är ett hantverk som en del har fallenhet för och andra får slita för att bli duktiga i. Lärarnas uppdrag är att ge eleverna verktygen så att de själva kan bygga det hus de vill bo i. Men som i många hantverk tar det sin tid att skaffa sig både erfarenhet och handlag. Det året som jag fick Magnus och hans klass hade jag arbetat som lärare i sex år och hade haft mina första tunga hundår. Året innan jag fick Magnus hade jag en helt fantastisk klass och vi hade verkligen roligt tillsammans.”

– Man skulle kunna jämföra läraryrket med en förälskelse, säger Sören eftertänksamt och utvecklar sin tanke: När man blir förälskad, då blir man också en bättre älskare, mer uppfinningsrik och harmonisk. Att vara lärare är ett medgångsyrke för mig. När det går bra i klassrummet blir jag också en bättre lärare.

Året innan jag fick Magnus klass hade jag precis fått enormt mycket bekräftelse och beröm för mina insatser som lärare. Jag hade börjat bli trygg i min roll som lärare och det hade nog betydelse för hur Magnus klass blev mottagen, tror Sören.

Ifrågasätt och tänk kreativt
Sören påpekar hur viktigt det är att lärare är tydliga och visar vad de tycker. Han är medveten om att han har haft ett häftigt temperament.

– Men, jag har blivit mer ödmjuk med åren. Sen jag fick egna barn har jag lugnat ned mig betydligt. Nu vet jag hur rädda barn kan bli. Det innebär inte att jag döljer när jag blir arg  säger han och fortsätter förklara att det är viktigt att eleverna får veta att han är besviken.

– De behöver veta vad läraren känner och var gränserna går.”

Samtidigt är det viktigt att eleverna vågar fråga sig varför saker och ting är på ett visst sätt.

– Eleverna måste lära sig att ifrågasätta och tänka kreativt, säger Sören med eftertryck.

– Den hjälpen får de av att ständigt ställa sig frågan ’Varför?’ Det kan ju hända att man tänker fel och behöver få in fler perspektiv. Ett svar kan vara rätt, men fel tänkt och tvärtom.

Att vara lärare ger mer
För Sören är det viktigt att eleverna vet vem han är och vad han står för. Redan första dagen i skolan får eleverna ett brev där han berättar om sig själv, vem han är, om sin fru och sina barn, hur många syskon han har och vad han gillar att göra på fritiden.
– Samtidigt som jag delar ut mitt brev ber jag eleverna skriva ett brev till mig där de berättar om sig själva. På så sätt kan jag få lite mer kunskap om vem de är och hur de ser på sig själva. Att vara lärare ger mer, säger Sören och tillägger att han till på köpet har roligt.

– Om man tittar på det ur ett stort perspektiv kan jag påverka framtiden, i det lilla perspektivet kan jag få eleverna att överleva högstadiet. Samtidigt har jag frihet att själv planera mina dagar.

Stå för sina åsikter
Sören minns sin elev Magnus mycket väl och berättar att han var en pojke som inte gjorde så mycket väsen av sig.

– Han var en lugn och stabil pojke. Magnus skrev långa berättelser där han började på sidan ett och sedan fortsatte han bara, ofta upp till femton sidor text, ler Sören.

– Till att börja med fanns inte en enda punkt eller stor bokstav i texterna och jag var förtvivlad. Hur skulle jag kunna bromsa Magnus utan att för den skull ta bort han glädje i att skriva?

Det blev så att vi diskuterade oss samman och Magnus fick lova att använda både punkt och stor bokstav i fortsättningen.
Att det är viktigt att våga stå för sina åsikter är något som Sören fortfarande håller högt. Som den gången då han hade både facket och chefen emot sig.

– Vi i klassen hade bestämt att vi ville ha en lägerskola över några dagar, men jag fick inte stöd för det hos skolledningen. Mina kollegor däremot, de stöttade mig och jag hade ju lovat eleverna, så då fick jag stå för det. Sån är jag. Det gäller att hela tiden ställa sig frågan ’Voffo då då?’, precis som rumpnissarna i Ronja Rövardotter, säger Sören och flinar glatt medan han tillägger att man måste våga.
För om man bara accepterar allt eller om alla ska tycka samma sak så kommer det inget kreativt ut av det.

Ge rätt verktyg
Och visst blev klassresan till Höga Kusten av. Sören hade hyrt en buss som de körde upp sent en kväll och kom fram mitt i natten.

– Det var tur att barnen hade tränat hemma på skolgården på att sätta upp tälten för nu fick de göra det i månsken. Vi hade väldigt kul tillsammans och vi lärde oss massor. Sören ler igenkännande om uppdraget att redan första dagen i skolan få rita en karta över Sverige.

– Ja, det håller jag fortfarande på med. I skolan får man ofta höra att eleverna inte lär sig något, men med kartans hjälp får både eleverna och jag svart på vitt att de har lärt sig massor.

Samtidigt som jag ger eleverna uppdraget att rita en karta talar jag om att de inte behöver kunna det. Kunskapen om hur Sverige ser ut är något som alla ska lära sig under de närmaste tre åren. Men eftersom de inte vet något, kan det ju inte bli fel hur de än – Mitt jobb är ju att ge eleverna verktygen så att de själva kan gå ut i livet och göra jobbet gör. De flesta kan pricka in var de bor och ha en diffus bild av hur Sverige ser ut från väderlekskartan på TV.

Eleverna ska helt enkelt försöka rita och göra sitt bästa. Några år senare får de tillbaka kartorna och då kan jag bara lugnt luta mig tillbaka, säger Sören nöjt.
– Uppdraget är slutfört och eleverna har tydliga bevis på att de verkligen har lärt sig massor under de tre åren tillsammans. Mitt jobb är ju att ge eleverna verktygen så att de själva kan gå ut i livet och göra jobbet.
Text: Sören Holdar

 

Berättelsen är publicerad i Betydelsefulla Möten Magasin nr 2 2014.
Läs fler betydelsefulla möten-berättelser på www.2act.se