Spegelintervju

Spegelintervju. Här berättar Anita Lilja-Stenholm om hur ett hastigt möte i en trappa inför ett val kom att bli starten av ett spännande glädjefyllt engagemang inom poltiken. Mötet med Birgitta Nilsson och hennes fråga blev betydelsefull för Anita. I böckerna med betydelsefulla möten har vi valt att göra det vi kallar “spegelintervjuer”. Det innebär att vi intervjuar en person som berättar om sitt betydelsefulla möte och därefter intervjuar den person som är ursprunget till det betydelsefulla mötet. Det blir alltsom oftast en spännande och lärorik berättelse där vi som läsare får chans att ta del av ännu fler betydelsefulla möten.

Anita om Birgitta:
Min väg som möjliggörare
Blicken är knivskarp, då och då allvarligt vilande i frågan. Hon vill och skall göra skillnad. Hon rör sig inom en rad olika områden – gemensamt för dem är att det handlar om lokalt engagemang, medmänsklighet, människorättsfrågor, kultur och väldigt ofta också om att direkt och handfast hjälpa utsatta människor.

Anita Lilja-Stenholm har många järn i elden. Hon är bland annat ordförande i Rädda Barnen Norra Västmanland, Villaägarna i Fagersta, medlem i ett antal kulturföreningar och kommun- och Landstingspolitiker. Dessutom ledamot i en rad olika föreningar och styrelser.  En av dem är Stiftelsen Fistulasjukhuset där Anita är vice ordförande.

– Första gången jag kom i kontakt med Fistulasjukhuset rördes jag till tårar. Jag läste en berättelse om hur en ung kvinna sökte sig till Fistulasjukhuset i Addis Abeba med ett rekommendationsbrev från sin hemby i närheten av gränsen till Kenya.

Dr Hamlin
Dr Catherine Hamlin som tog emot den unga kvinnan konstaterade att brevet var daterat många år tidigare. Det visade sig att det hade tagit den unga kvinnan sju år att tigga ihop pengarna till bussbiljetten för att kunna ta sig till sjukhuset och när hon äntligen nådde fram fick hon den vård och omsorg som gjorde det möjligt för henne att få ett drägligt och anständigt liv. Anita har hunnit med att göra tre resor till Addis Abeba och fått förmånen att möta grundaren av Fistulasjukhuset Dr Catherine Hamlin och se de olika verksamheterna.

– Dr Hamlin är en fantastisk person och medmänniska. En människa som berör och i tanke, ord och handling utstrålar humanitet och kärlek till alla oss som möter henne; patienter, medarbetare, vänner och gäster.

Jag är tacksam för att få ingå i det globala nätverk som gör skillnad för sjukhuset och arbetar vidare för hennes livsgärning. Hon är så närvarande och gör varje möte betydelsefullt.

Världens bästa yrke
Anita har en lång yrkesbakgrund inom skolans värld och är utbildad förskollärare. Hon har arbetat i skolan som förskollärare och skolledare. Uppdragen har varit många och det fackliga engagemanget har också varit stort. Att få möjligheten  att arbeta i skolan och varje dag få förmånen att uppleva världen med barn och ungas ögon, det är världens bästa jobb enligt Anita. Hon tvekar inte en sekund.

– Att få vara med och utveckla skolan har varit en drivkraft för mig. Barnen behöver det bästa. De är ju framtiden, säger Anita bestämt.

Samhällsengagemanget väcktes redan tidigt i barndoms-hemmet. För Anitas föräldrar var det alltid naturligt att prata politik vid köksbordet. Föräldrarna var visserligen inte aktiva i något politiskt parti, men de hade båda en annan nog så viktig erfarenhet som kom att prägla Anita från grunden.

– Jag har ett motto som jag brukar följa: ”Det är inte i medvind utan i motvind som en drake stiger.” För mig har mottot, åtminstone delvis, sin bakgrund i min familj. Min mamma var ursprungligen från Finland och hade med sin familj levt i ”storebrors skugga” som det hette. ”Storebror” var ett vanligt uttryck för Sovjetunionen förr i tiden och både min mamma Eila och min pappa Allan hade upplevt krigets fasor.

En vägvisare för utveckling
Anitas pappa var svenskfrivillig i finska vinterkriget och genom en lycklig tillfällighet korsades hennes föräldrars vägar i Åbo, under en av hennes pappas permissioner och det sa ”klick”.

Kärleken har fått många att lämna sitt land så gick det även med det unga nyförälskade paret. När kriget var över följde Eila med Allan till Sverige, de gifte sig och bildade familj.

– Min pappa drevs alltid av ett starkt motstånd mot kommunismen och allt som rörde socialistiska kollektivlösningar. Som byggnadssnickare hade han kollektivanslutits till SAP och det tog honom över ett år att stämpla ut sig ur ”kollektivoket” med följden att han blev mobbad på sin byggarbetsplats. Han tog då beslutet att bli egen företagare och byggde upp sin nya verksamhet genom att köpa in rivningshusobjekt och bygga nytt. Draken hade stigit i motvinden. Med den uppväxten och bakgrunden har det för Anita blivit livsviktigt att fritt få välja, att fritt få lita på sin och andras förmåga att göra sina egna livsval.

– Den förvissningen har gått som en vägvisare genom mitt liv och möjliggjort min egen utveckling.

Birgitta öppnde en dörr
Trots den politiska mylla som Anita växt upp i hade hon inte tänkt tanken att engagera sig i ett politiskt parti. Inte förrän hon en dag fick en direkt fråga.

– Dagen efter succévalet 1985 då mitt politiska föredöme Bengt Westerberg, ledde oss till valseger, gick jag in i Stadshuset i Västerås tillsammans med en arbetskollega, Christina Jansson. Vi var på väg till ett sammanträde och av en händelse mötte vi det folkpartistiska kommunalrådet Birgitta Nilsson i trappan. Vi passade på att gratulera och berättade att vi båda hade röstat på Folkpartiet. Mer än så var inte var det inte tänkt, men Birgitta replikerade blixtsnabbt:

”Är ni medlemmar?”
”Nej”, svarade vi sanningsenligt.
”Då tycker jag att ni ska ansluta er till Folkpartiet.”

Vi antog utmaningen
– Det var starkt av Birgitta att våga fråga oss så direkt. Hon utmanade och fick oss att ta steget. Inspirerade av Birgittas direkta uppmaning gick vi med i partiet redan dagen efter. Hon öppnade dörren för oss. Det räcker ju inte att bara rösta, utan vi måste själva göra något konkret. Sagt och gjort. Anita och Christina kom ganska snart in i den lokala styrelsen och en kort tid därefter fick Anita sitt första uppdrag som ledamot i den lokala styrelsen och även uppdrag som nämndeman i Tingsrätten. Sen följde ett omfattande och målmedvetet jämställdhetsarbete i partiets regi.

– Jag känner en stor vördnad för alla liberala kvinnor som har gått före och det finns fortfarande mycket kvar att göra.

Jag hamnade helt rätt
– Tack vare det slumpmässiga mötet med Birgitta hamnade jag i en ideologisk miljö där jag alltid känt mig hemma. Tack vare den prägling mina föräldrar ger jag mig inte så lätt när jag stöter på motstånd.

Hon beskriver engagerat vad det gett henne att få vara med i politiken.

– Det har gett mig så otroligt mycket, säger Anita och listar snabbt vad hon har fått och får ut av att vara politiskt aktiv. Det har gett mig möjlighet att se det som händer ur ett bredare perspektiv och givit mig en känsla och insikt i olika sammanhang. Att se helheten.

Det är i motvind draken lyfter
Att vara med i politiken ger mig hela tiden möjlighet att få ny kunskap i olika frågor, men också nya möjligheter och personlig utveckling samt ett fantastiskt nätverk och många betydelsefulla möten. Ja, när man tänker på det är det är nästan oändligt och det känns verkligen som om det är en fantastisk gåva.

Sen tillägger Anita snabbt att det inte alltid är lätt att jobba politiskt. Som kvinna finns det en hel del hinder att ta sig över. Hon berättar om de osynliga maktstrukturer och olika härskartekniker som hon och andra kvinnor utsatts för. Men även de hinder och tuffa situationer som Anita – tack vare sitt engagemang – har ställts inför har hon kunnat dra nytta av både privat och i yrkeslivet.

– Att till exempel bli medveten om olika härskartekniker har gett mig en styrka i både min privata sfär liksom i mitt arbetsliv.

Inre kompass
Mitt politiska engagemang har gett mig en inre kompass och en stabil värdegrund att luta mig emot, säger Anita och tillägger att det är i motvind som draken stiger och att alternativet – att sitta hemma vid köksbordet och klaga över vad andra gör eller inte gör – det håller inte. Att vara proaktiv medkraft ger merkraft och energi.

– Jag vet att det jag gör spelar roll, jag påverkar och det ger mig en fantastisk tillfredställelse. Jag är en möjliggörare och det jag gör bidrar till ett bättre samhälle. Varje dag är en vindpust som kan få draken att stiga högre och högre upp.
Text: Catherina Ronsten

”Tack vare det slumpmässiga mötet med Birgitta hamnade jag i en ideologisk miljö där jag alltid känt mig hemma. Tack vare den prägling mina föräldrar ger jag mig inte så lätt när jag stöter på motstånd.”

 

 

 

Birgitta om Anita
Man vågar mer med åren
Våghals. Hon ler när hon säger det. ”Ja, jag är nog lite av en våghals”. 78 år. Supersnyggt klädd i glädjens färger. 14 barnbarn. Modemedveten. Birgitta Nilsson tvekar inte. Det ligger inte för henne.

– Tänk, jag var bara fem år när jag sjöng solo i kyrkan första gången, berättar Birgitta och skakar på huvudet. 500 personer rymdes i den stora kyrkan och den var fullsatt. Att hon vågade.

Men där och då var det självklart, systrarna hade hjälpt henne flera veckor innan framträdandet, stöttat och tränat in sången. Och visst gick det bra!

– Det kanske var där jag fick min inre styrka, av mina äldre systrar som alltid ställde upp och alltid månade om mig.

Birgitta lutar sig tillbaka i stolen. Tänker efter lite och säger att det nog ligger mycket i det. Hur hon genom att tidigt vara sedd och älskad som den hon var, fick möjlighet att växa inombords och därmed få en inre styrka, en god självkänsla.

Alla kan engagera sig
Rädd är hon inte. Letar mer än gärna efter utmaningar. Att vara politiskt engagerad har givit henne mycket och det blev många år i den kommunala toppen – trots att hon faktiskt inte ens hade tänkt eller planerat för det. Hon har hela tiden blivit tillfrågad, nominerad och uppflyttad på listor.

Samtidigt som hon berättar om glädjen över att få vara med och vara en länk i samhällskedjan, påpekar hon att det är viktigt att politik inte är ett yrke.

”Att vara politiker är ett förtroende-uppdrag, något man gör under en viss tid i livet. Jag har alltid varit samhällsengagerad och känner mig verkligen priviligierad att ha fått vara med. För att ett samhälle skall fungera behöver vi människor som går in och gör en insats i politiken. Det kan vem som helst göra och det handlar inte om att man är någon speciell.”

För att förklara vad politik handlar om tar Birgitta Robert F. Kennedys bevingade ord till hjälp: “Ask not what your country can do for you. Ask what you can do for your country.”

– Precis så är det, säger Birgitta bestämt. Politik handlar om vad vi kan göra för vårt samhälle – inte vad vi som är engagerade får ut av det.

I politiken blir man hörd
Mötet med Anita Lilja-Stenholm och Christina Jonsson i trappan i Västerås Stadshus, minns Birgitta väl. Hon ser bilden framför sig medan vi pratar. Berättar om hur hon står där uppe och hon minns att hon var glad. Partiet hade en stark positiv valvind i ryggen och det kändes så självklart att säga att det var viktigt att bli medlem. De behövde bli fler.

– Valet innan och de följande åren hade varit tuffa, men nu hade det vänt och det kändes verkligen som om inget kunde stoppa oss just då. Ja, jag kanske hade sagt så även om det inte hade blåst medvind, säger Birgitta och tillägger att hon anser att det är viktigt att engagera sig, stå för det man tycker och att göra sin röst hörd.

Och det kan man ju i politiken. Birgitta är glad att hon bidragit till att få fler att engagera sig politiskt och påpekar att ord är viktiga, hur man säger och vad man säger kan förändra.

– Det är roligt när man får höra att det man sagt och gjort spelar roll och bidrar i andras liv. En gång sa jag som hastigast till en nära bekant att jag tyckte att han skulle passa som God man och sen tänkte jag inte så mycket mer på det. Men efter några år kom vi att prata om det och då visade det sig att han följt mitt råd och blivit God man för sex personer och gjorde en en jätteviktig social insats.

Engagemangets entusiasm
Birgitta och hennes man flyttade från Lund till Västerås i början av 70-talet.

–  Ryktet om att jag var politiskt engagerad hade hunnit före oss så vi blev genast engagerade i Folkpartiet.

Efter några år blev hon ordförande för Folkpartiet i Västerås. Efter ett tag blev hon tillfrågad om att stå på kommunlistan till det kommande valet.

– Jag hade aldrig tänkt att jag någonsin skulle stå på en lista, men jag ställde upp mot ett löfte om att jag skulle placeras långt ned, på icke valbar plats.

Det var i alla fall planen, men det gick bra det valet och det blev en suppleantplats i kommunfullmäktige och det visade sig vara riktigt spännande. Några år senare råkade Birgitta vara bortrest när det var dags för nomineringsmöte och då hamnade hon på framträdande plats på listan trots att hon inte var närvarande.

Inspirerande samtal
Hon blev väldigt förvånad men samtidigt väldigt glad över förtroendet. Det blev starten på ännu fler och mer intressanta utmaningar. Under 18 år var Birgitta grupp-ledare för Folkpartiet i Västerås samt oppositionsråd eller kommunalråd. Även på riksplanet var Birgitta aktiv och satt i olika kommittéer och styrelser. Att till exempel få ett samtal från partiledaren och bli tillfrågad om att sitta med partiledningen inspirerar och gör att man vill lite extra. Det värmer.

Livlig debatt
– Det viktiga är vad jag har kunnat göra i politiken, vad jag har kunnat bidra med. Att vara politiker är ett förtroendeuppdrag.  Det handlar om ta ställning och att ha makt, det skall man inte sticka under stol med.

Till ett val hade Västmanlands länstidning en egen lokal TV-kanal och i en valrörelse skulle var och en av de lokala partiledarna grillas under en timma, Birgitta var en av de som fick ta plats i heta stolen.

– Precis innan jag skulle gå sa min man något som blev viktigt för mig då och som jag alltid bär med mig, han sa: ”Birgitta, du har inget att vara rädd för!” Det var egentligen inte så att jag var rädd, men det var allt lite pirrigt och det kändes bra att få höra honom säga det. Min man, Göran har alltid varit ett stort stöd för mig. Han har alltid stöttat mig, säger Birgitta och berättar att även han är nu på gamla dagar politiskt engagerad, men på landstings-nivå.

–Debatten har alltid varit livlig här hemma, säger Birgitta och ler.

Engagemang som ger mer
Idag är Birgitta i det allra närmaste 78, men i allra högsta grad aktiv och fortfarande är det vad som händer i samhället som engagerar. Hon är redaktör för den liberala tidsskriften Frisinnad Tidskrift och nybliven ordförande i Ansgarskyrkan.

Birgitta kommer åter in på orden, deras betydelse och hur vi alla har möjlighet att stärka varandra.

– Jag var med på ett möte för ett tag sedan där en ung kvinna var ordförande för första gången. Hon skötte mötet jättebra att jag gick fram och sa det till henne efteråt. ”Tycker du det?” svarade hon miss-tänksamt och berättade samtidigt att hon själv inte hade tyckt att hon hade gjort det så bra.

– Hon blev väldigt glad, det såg jag. Sånt kan vi göra mer av allihop. Det gäller att vi ser och berättar för de vi har omkring oss vad vi tycker är bra och sen måste vi lita på att människor verkligen menar det de säger.
Text: Catherina Ronsten

Berättelsen är publicerad i Betydelsefulla Möten Magasin nr 2 2014.
Läs fler betydelsefulla möten-berättelser på www.2act.se