Spegelintervju

Spegelintervju. Här berättar Carina Karlsson, som var med om en mycket svår trafikolycka i Tyskland, om sitt betydelsefulla möte med kurator Monica Lindenfelt. I böckerna med betydelsefulla möten har vi valt att göra det vi kallar “spegelintervjuer”. Det innebär att vi intervjuar en person som berättar om sitt betydelsefulla möte och därefter intervjuar den person som är ursprunget till det betydelsefulla mötet. Det blir alltsom oftast en spännande och lärorik berättelse där vi som läsare får chans att ta del av ännu fler betydelsefulla möten.

Carina om Monica:
De gav mig kraft att orka
En trafikolycka i Tyskland i början av 2000-talet trasade i stort sett sönder allt i Carina. Bara mjälten klarade sig hel ur den svåra trafikolyckan. 37 operationer och 3,5 månad efter olyckan fick Carina ta ambulansflyget till Huddinge sjukhus. Då var hon inte mycket mer än ett paket. Hon fick både mat och medicin genom en slang i näsan.

Framsteg
Varje timme skulle hon vändas och smörjas för att inte få liggsår. Just då var det få som trodde att Carina skulle komma åter till ett vanligt vardagsliv. Lyckan var stor för varje framsteg hon gjorde, som den dagen då hon kunde äta passerad mat eller klarade av att vända sig själv i sängen. Personalen på Huddinge sjukhus fanns alltid där som stöd.

– För mig var det viktigt att personalen aldrig gav upp utan gav mig den tid jag behövde för att lyckas. De kämpade dag som natt med mig. Jag såg i deras ögon att de trodde på mig, de trodde att jag skulle klara det, det gav mig kraft att orka, berättar Carina.

Idag har det gått många år sedan olyckan, men den har för alltid satt djupa spår, även om det inte syns. Kvinnan jag möter ser ut som hälsan själv. Vid en snabb blick kan man inte ana vad Carina gått igenom. Hon går till synes utan problem och det är enbart om man verkligen lyssnar ordentligt som man kan ana att hon ibland får leta efter orden. Carina bestämde sig tidigt för att klara sig genom helvetet och kämpa. Carina bestämde sig tidigt för att försöka se det positiva i tillvaron.

Vilja och kraft
”Den första bilden jag tog efter olyckan var av ett levande ljus på ett bord. När bilden framkallades var allt svart omkring det starka ljuset”, säger Carina och visar bilden som kommit att betyda mycket för henne.

”För mig symboliserar ljuset den starka energi vi bär på. Det går alltid att hitta ett ljus även om det ser väldigt mörkt ut. Någonstans innerst inne i mig fanns viljan och kraften att ta mig tillbaka till livet.”

När man suttit ned med Carina förstår man att hon verkligen lever som hon lär. Inget är omöjligt, det tar möjligen bara lite längre tid. Men trots att Carina hela tiden försöker se glädjen och allt det positiva livet har att ge finns det sorger som är svårare än andra att bära på.

”Jag är tacksam över varje dag och njuter av det lilla, att kunna känna doften av liljekonvaljer eller att vara med mina barn. Det finns så mycket att vara lycklig över!”

Ett tomt blad
I samband med olyckan fick Carina en hjärnskada som bland annat innebar att hon förlorade många minnen från förr. Minnen från olika händelser, arbetsplatser och möten med människor. Det är som ett tomt blad som ingen har skrivit något på. Vissa saker minns Carina, men mycket är helt eller delvis borta.

– Ibland kommer delar av minnen tillbaka, men när och om de kommer tillbaka är inget jag kan styra över, säger Carina allvarligt.

För Carina, som ser frisk och kry ut och som så gärna skulle vilja vara som alla andra, kan en promenad på stan och ett möte med en gammal arbetskamrat riva upp stora sår.

– Många kan inte förstå att jag inte minns och försöker i all välmening berätta om olika händelser, men ofta känner jag inte till det som de talar om, säger Carina och tillägger at det är mycket som hon varit tvungen att lära om och lära sig på nytt.

Små saker som många av oss tar för givet i vardagen kan ge Carina riktiga lyckokickar. Ett av hennes stora intressen är att måla tavlor och i familjens villa hänger det många vackra tavlor med hennes signatur.

– Häromdagen när jag höll på att måla spillde jag färg på mig och när jag tittade ned såg jag att det var grön färg. Då fick jag en härlig lyckokänsla över att jag faktiskt visste att färgen var grön.

Än i dag kan Carina inte namnet på alla färgerna, så upptäckten av den gröna färgen är ett framsteg väl värt att känna glädje över. När man som Carina varit med om en svår olycka vänds ens liv upp och ned.

– Jag har förlorat så mycket som var självklart för mig förut. Ena stunden kan jag känna mig som fem år och i nästa känner jag mig som 112.
Många vardagliga saker hänger på en skör tråd och stödet från människor i ens närhet blir då extra viktigt. Carina berättar om tiden på Huddinge sjukhus och rehabiliteringen och om hur viktigt det varit för henne att hela tiden möta samma personal. Personal som känner till henne och är insatta i hennes sjukdomshistoria.

Tacksamhet
– Jag är så innerligt tacksam för det stöd och det bemötande jag och min familj fått av all vårdpersonal, allt ifrån hemtjänst och färdtjänst till all personal på Huddinge sjukhus. De har varit fantastiska!

Det är många som skött om Carina och som hon är tacksam för att ha mött under den svåra tiden. Kuratorn Monica Lindenfelt som Carina mötte på Huddinge sjukhus är en av dem som kommit att bli extra betydelsefull för Carinas tillfrisknande.

– När jag kom hem till Sverige var min kurator, Monica, hela tiden vid min sida och hon lämnade mig inte i sticket. Efter olyckan var mycket i mitt liv kaos och då var det varit otroligt skönt att veta att när jag inte orkade ta tag i saker och ting så ordnade Monica det.

Tack vare att Monica känner Carina och hennes sjukdomshistoria från grunden kunde Carina känna sig extra trygg.

Lycka
– Jag behövde aldrig säga så mycket till Monica, hon visste hela tiden vad jag behövde och hur jag mådde. Monica drev hela tiden på och frågade mig hur jag ville gå vidare för att bli bättre. Dessutom såg hon till att jag har fick rätt sorts hjälp.”

Olyckan har såklart för alltid satt djupa spår i hela Carinas familjs liv. Maken Lasse, barnen Mie och Micke och barnbarnen är alla otroligt glada att Carina är den hon är och att hon har en vilja av järn. Att bli liggande var inget alternativ för Carina. Hon är en positiv syn på livet. Det gäller att ta vara på här och nu.
Text: Catherina Ronsten

 

 

Det bor en enorm kraft inom oss
Monica om Carina:

På Huddinge sjukhus arbetade Monica och hennes kollegor i Rehabiliteringsklinikens öppenvårdsteam för att hjälpa människor att komma åter till ett normalt vardagsliv efter att ha ådragit sig en hjärnskada. Monica beskriver hennes och teamets arbete genom att säga att deras uppgift är att ge patienten möjlighet att skapa förutsättningar för ett bra liv.

– Man skulle kunna säga att vi jobbar för att göra oss obehövda.

Frågor som Monica och hennes kollegor behöver få svar på för att kunna göra ett bra jobb är vad skadan innebär för patienten, hur livet har förändrats, vad de anser är svårt, och vad de känner att de behöver ha hjälp med. Samtidigt som Monica arbetar med att lära känna och skapa en förståelse för patienten gäller det att förmedla hopp inför framtiden.

Kaos och sorg
– Många som kommer till oss upplever livet som ett enda stort kaos och då är det viktigt att kunna förmedla att det blir bättre. Hur det än är så blir det ofta så, säger Monica.

En hjärnskada innebär ofta mycket sorg och förluster över saker och ting som man inte längre förmår eller klarar av att göra.

– Man måste få tid att sörja att man inte längre orkar eller kan göra allt man vill. Vissa sorger kommer man alltid att få leva med och de kan vara svåra att hantera.

När man blivit skadad är det lätt att man som patient fokuserar på det som är svårt eller det man anser att man missar på grund av sin skada. Men Monicas erfarenhet är att det ofta är något helt annat än det man tror, som patienterna upplever som det svåraste med att bli sjuk eller handikappad. Som personal gäller det att lyssna aktivt.

– Det viktigaste för mig är att ta reda på hur patienten upplever och känner inför den situation de hamnat i. Mötet mellan mig som kurator och patienten måste hela tiden vara en dialog där patienten känner att samtalet med mig är meningsfullt.

Varje patient måste känna sig sedd och respekterad för den han eller hon är.

– Jag jobbar mycket med att få en förståelse för min patient och hela hans eller hennes livssituation. Ofta innebär det att jag får lyssna till deras förtvivlan och försöka förmedla hopp.

Kunskap ger ökad förståelse
När man varit med om en olycka som förändrar ens liv så radikalt som en hjärnskada kan göra, är det viktigt att både familj och vänner får möjlighet att vara med och stödja den som blivit skadad.

– Nätverket omkring patienten kan vara det som avgör om man har möjlighet att komma tillbaka eller inte. Ibland kan resurserna som behövs för att få ett bra liv finnas hos patienten, men de kan också finnas hos någon närstående.

För att lyckas behöver anhöriga och närstående mycket information om hur hjärnskadan påverkar den drabbade. Kunskap om skadan och dess effekter ger en ökad förståelse för varför patienten reagerar på ett visst sätt. Och det är av den anledningen som öppenvårdsteamet arbetar mycket med att informera och stödja nätverket av personer runt patienten. Det gör man bland annat genom att ordna möten där anhöriga och närstående får möjlighet att träffas, diskutera och ta del av information om hur sjukdomen påverkar patienten.

”Jag är glad att ha kunnat vara bryggan när det skakar.”

Tillit
En hjärnskada ställer ofta helt andra krav på ens vänner och släktingar än tidigare.

”Man får en helt annan relation och många orkar inte med den förändringen.”

”När olyckan är framme och kaos återstår, när livet ter sig osäkert, vänner förändras och kanske inte orkar med den förändring som inträffat är det desto viktigare att det finns personer som man alltid kan lita på.”

Monica talar mycket om vikten av att verkligen stå för det man säger.

”Jag vet att många av mina patienter känner sig oroliga och otrygga, vilket innebär att det är desto viktigare att jag kan förmedla så mycket trygghet som möjligt. Har jag till exempel sagt att jag ska göra något så gör jag det.”

Rehabilitering
Trygghet är också att skapa ett förtroende för rehabiliteringsteamet, att veta att teamet besitter den professionella kunskap som krävs och att de arbetar för att förstå och möta de behov som finns hos patient och närstående.

Monica beskriver Carina med värme och engagemang. Hon är imponerad av Carinas sätt att hantera den svåra situation hon många gånger lever i.

– Carina är en av de patienter jag följt ända sedan hon kom till oss. Hon har en särskild plats i mitt hjärta, både för att jag lärt känna henne och hennes familj, men också för att hon är den hon är.

– Carina är verkligen beundransvärd, att mitt i all kaos kunna stå upprätt är stort, säger Monica med eftertryck och fortsätter berätta att hon upplever att Carina kunnat vända sorg till glädje mycket tack vare sin positiva attityd och att hon tagit sin humor till hjälp.

– Carinas viljestyrka och personlighet är också stora resurser för henne. Jag tror att Carina slår huvudet på spiken när hon säger att många i ens närhet inte klarar av att hantera den förändring som många av våra patienter tvingas att gå igenom. Det ställs helt nya krav på dig som vän eller anhörig eftersom den person man känt ofta är varaktigt förändrad.

Monica berättar att de som lider av en hjärnskada ofta har ett dolt handikapp som man inte pratar så mycket om.

Tillfrisknande
Det är mycket vanligt att känna en stark trötthet, som väsentligt påverkar livet. Problem med minne, koncentration och simultanförmåga förekommer också ofta. För att klara av vardagen måste man planera på ett helt annat sätt än tidigare.

Att Carina tycker att Monica och öppenvårdsteamet varit en viktig länk i hennes tillfrisknande tar Monica emot med glädje.

”Jag är glad att ha kunnat vara bryggan när det skakar. Det är det som är vårt jobb, att vara något att hålla sig i på vägen tillbaka till livet.”

Arbetet med hjärnskadade har givit Monica mycket även på det personliga planet. Varje dag påminns hon om att man aldrig vet något om framtiden och det gäller att leva här och nu.

”Idag har jag ett annat medvetande och tänker ofta på att ta vara på dem som är omkring mig. Jag har lärt mig mycket av mina patienter och fått möjlighet att möta fantastiska människor. Jag vet vilken enorm kraft som bor inom oss.”
Text: Catherina Ronsten

 

Berättelsen är publicerad i Betydelsefulla Möten Magasin nr 1 2013.
Läs fler betydelsefulla möten-berättelser på www.2act.se