Vi kan påverka

Platsen är Kosovo. Jag och en partikollega är på besök för att studera romernas situation, inbjudna av kyrkan. Resan blev en riktig ögonöppnare för mig. Vi åker runt och träffar olika människor och grupper. Vi lyssnar, diskuterar och ser hur de har det. Det tar inte lång tid innan det börjar krypa inom mig.

Det är så otroligt fattigt överallt. Utsattheten är påtaglig och stor, oavsett om man tillhör en minoritetsbefolkning eller inte är det svårt att skapa sig ett bra liv i Kosovo. Det är en total fattigdom och diskrimineringen mellan de olika grupperna i landet är tydlig. Strax utanför Pristina, i en nedgången förort, stannar vi till och träffar en man i 40-årsåldern. Han är välutbildad och väldigt engagerad, han arbetar för en hjälporganisation som har vikt sitt liv till att stärka minoriteternas rättigheter. Han berättar om sin familj och sina barn och säger att om han bara hade möjlighet att lämna Kosovo, då hade han gjort det direkt. Medan vi sitter och pratar med honom kommer det in två små barn, en flicka och en pojke.

Verkligheten såg annorlunda ut
Flickan var klädd i en smutsig rosa klänning och hade skor som sett bättre dagar. Hon var omkring 4 år. Pojken, vid hennes sida och som troligen var hennes lillebror, var inte mer än 2 år. De som arbetade på hjälporganisationen berättade att de såg flickan och pojken dagligen och att de visste att ingen tar hand om dem. Att de fick klara sig själva. När jag såg de två barnen kände jag en enorm frustration över att vi har ett samhälle som låter små barn växa upp så. Vi sviker barnen! Alla har rätt till ett tryggt och bra liv.

Visserligen finns det starka lagar i Kosovo som egentligen skulle förhindra diskriminering och förtryck, men verkligheten ser helt annorlunda ut. Det finns många olika områden som engagerar mig och får mig att vilja vara med och påverka samhället. Jag känner ett starkt obehag över att vi kan behandla människor så olika. Vi måste på allvar ta itu med den diskriminering som sker. Det händer dagligen i vårt samhälle och det är en viktig källa till varför jag vill vara med och förändra, genom att arbeta politiskt. Politiker kan skapa lagar, men det är de strukturer och hur vi gör i vardagen som avgör hur vi agerar och det är allas vårt ansvar.

Jordens resurser
Jag är glad att jag är aktiv i ett politiskt parti. Innan jag blev aktiv politiskt hade jag faktiskt inte förstått hur mycket politiska beslut avgör vår vardag.  I första hand var det klimatfrågan som fick mig att ta steget. Ja, egentligen hade jag gått och funderat ganska länge på hur det kom sig att politikerna – trots all den kunskap som finns, blint fortsatter som om inget har hänt. Vi måste få ned våra utsläpp och vi behöver dela mer på jordens resurser.

Jag gör skillnad
Ju mer tiden gick kände jag att jag bara måste göra något själv och Grön Ungdom blev ett självklart val. Jag upplever att de andra partierna lever kvar på 1900-talet och att de har en stark tilltro till att vi skall och kan fortsätta som vanligt med dagens typ av tillväxt. Men herregud! Numera finns det ju betydligt smartare sätt att leva klimatsmart på och att dela på jordens resurser.

Så snart jag blev medlem gick det ganska fort och jag fick många uppdrag. Nu känner jag en stark tilltro till att det går att påverka.  Att jag gör skillnad. Jag träffar människor varje dag och får möjlighet att prata om de politiska utmaningar som vi står inför. Under ett möte i somras när jag satt och fikade med mina vänner så fick vi frågan av ett gäng killar vad vi studerade och jag berättade att jag arbetade politiskt och var språkrör för Grön Ungdom. Då undrade genast en av killarna vilken sorts utbildning jag hade gått för att bli det? Jag tycker att det är bra att det inte finns någon utbildning för att bli politiker.

Politik är en förmån
För mig är politik inte ett yrke utan en förmån, ett engagemang och något man gör några år för att sen jobba med något annat. Jag är personligen väldigt oroad över det sätt som många idag ser på politik och demokrati. Många har åsikter och tycker en massa, det är bara det att de inte ser att det handlar om politik och prioriteringar. Åsikter om allt till hur mormor blir behandlad när hon får vård till hur snöröjningen i kvarteret där man bor sköts om, är allt ett resultat av hur politikerna har prioriterat i kommunens budget.

En röst
Jag blev inte aktiv politisk för att hjälpa mig själv, jag vet att jag skulle klara mig. Nej, det är känslan av att det går åt fel håll som fick mig att engagera mig politiskt. Det finns så många som inte har en röst, inte minst framtida generationer.  Men trots att det inte ser så ljust ut har jag en stark tilltro till att vi kan vända det. Vi vet att ungdomar generellt sett i dag är mer engagerade i olika samhällsfrågor än de varit tidigare och politik är ett bra forum för att påverka och medverka i samhällsutvecklingen. Men många unga vill inte köpa ”hela paketet” och de politiska partierna har fram till nu varit alltför snäva och lämnat många utanför. Det gäller för oss som är aktiva idag att tänka nytt och inte köra på i samma gamla hjulspår.  Och vi måste göra det nu!
Text: Magda Rasmusson (GU)

”Jag insåg att det gick att skapa förändring med ganska enkla medel och att många människor är mer engagerade och välvilliga än man kan tro.”
Magda rasmusson  (GU)  förbundsordförande

Berättelsen är publicerad i Betydelsefulla Möten Magasin, Möten som gör avtryck, 2014.
Läs fler betydelsefulla möten-berättelser på www.2act.se