En lärorik berättelse

På bussen satt det många människor. Det var eftermiddag, arbetsdagen var slut och resenärerna satt trötta och väntade på att få komma hem. Långt bak satt en ung pappa med sina två söner, omkring 4-5 år. Pojkarna hoppade upp och ned, de började slåss och väsnas alltmer. Människorna i bussen irriterade sig inte bara på barnen utan kanske mest på pappan som inte verkade bry sig det allra minsta.

”Typiskt unga pappor av idag, de struntar i allt, det är inte konstigt att ungar blir som de är. De visar ingen respekt alls”, hördes från flera håll.

Replikerna från passagerarna blev alltfler och till slut reste sig en man upp och gick resolut fram till pappan och sa bestämt: ”Hur skulle det vara om du tog hand om dina stökiga barn, det finns fler än ni på den här bussen.”
Pappan tittade sig runt och svarade trött: ”Ja, förlåt, men jag klarar inte av det just nu.
Vi kommer direkt från sjukhuset. Min fru, barnens mamma dog för en timma sedan och kanske är det pojkarnas reaktion. Förlåt.”
Det blev alldeles tyst i bussen.
Källa: Boken Nu! – Tillsammans kan vi. Rossling L Ronsten C (Kommunlitteratur 2008)

Berättelsen är publicerad i Betydelsefulla Möten Magasin nr 2 2014.
Läs fler betydelsefulla möten-berättelser på www.2act.se