Fredagarna med barnen

Under många år var jag varje fredag på plats i Ringstorpskolan i Helsingborg. Där hade jag valt att att tillsammans med barnen skapa en saga som sen ligger till grund för en gemensam musikal där alla är med (och har så varit alla år som jag varit där). Jag gick till samma skola varje fredag i över 15 år och givit barnen av min tid. Jag sjöng och lekte. Och tänk vad mycket jag har fått åter!

En fredag när jag kom till skolan mötte jag en liten vithårig 2:e klassare på skolgården. Så snart han såg mig ropade han på långt håll: ”Ha, ha, där é du ju Lou! I da´ é de fredag de é kul för då kommer ju du!” Mitt svar kom från hjärtat när jag svarade pojken att jag älskar att vara hos barnen i skolan. Han undrade då varför jag tycker om det såååå mycket och jag ”underdrev” inte när jag svarade att jag tyckte de var underbara och passade på att ställa frågan om varför han tyckte om fredagar så mycket (säkerligen i en förhoppning om att han skulle säga att jag var underbar…). Finns det egentligen någon som inte vill vara det? Pojkens svar var bättre upp än vad jag kunnat drömma om, han sa: ”Lou jag tycker det är så kul när du kommer för du VET att jag KAN!”

Visdom om utveckling
Vilken gåva till en pedagog som använt alltför många timmar till korrigerande, både i förskola och skola. Det var innan jag förstod visdomen om vad det ger att tro på barnen och deras förmåga att lära sig och utvecklas. Vad kan vara viktigare i livet än att möta människor som ser min kapacitet och sätter ljuset på den, istället för att ge den hopplösa kritik som vi tidigare trodde utvecklade människan. Inte ens konstruktiv kritik gör annat än separerar människor ifrån varandra, i synnerhet tillsammans med de som är mindre än en själv. Alltså gick jag med största glädje till förskola och skola på fredagarna och gjorde i många år. Dessutom var det helt gratis, inte ett öre behövde jag betala för den stora glädjen det gav mig att vara delaktig. Jag upplevde att varje stund på skolan var som en gåva, inte bara som material till mina föreläsningar utan mest för den fantastiska energi dessa härliga barn bjöd på.

De lärde mig så mycket
Ett år hade jag nöjet att möta 45 glada 1:e klassare varje vecka och jag kan lova att det inte behövdes någon högre utbildning för att gå dit och vara medmänniska och en vuxenmodell. Vem som helst skulle kunna göra de, om man bara tar sig tid. Under min långa livsresa har jag upptäckt att ju mer jag gör andra glada desto mer kraft får jag att göra ännu fler glada och då blir man automatiskt glad själv. Barnen lärde mig så mycket. Ännu ett vist barn sa en gång till mig: ”Fröken, varför säger man att den som spar han har, kan man inte säga att den som ger får mer istället….”

Bli en Genomföragöra-människa
Ja, du milde, vad jag har kvar att lära livet ut!! Därför blir mitt bidrag till 2act4 är att be alla som vill – att sluta upp med att vara en som ofta säger ”…om jag hade tid skulle jag”, ”… man borde göra…” eller ”om jag bara…” och byta ut det till att bli en ”Genomföragöra”-människa. Det vinner alla på!
HEMSIDA www.lourossling.se
Text: Lou Rossling

Berättelsen är publicerad i Betydelsefulla Möten Magasin nr 2 2014.
2act4 handlar om vad vi gör för andra. Läs mer på 2act4.se