Jens Spendrup – Det avgörande mötet
Tillbakalutad. Nöjd med livet. Hungrig. Misslyckad. Av Kungliga Patriotiska Sällskapet medaljerad 2011 för sina insatser i det Svenska näringslivet. Pensionär. Men Jens vägrar att ligga på sofflocket. Han är engagerad och vill bidra. Nu i sin roll som ordförande i Svenskt Näringsliv. Han borde vara nöjd, men det är han inte – inte riktigt än. Många skulle nog inte tveka att kalla honom bryggarhjälten Jens Spendrup.
Han lockas av utmaningar och räds inte misstag eller misslyckanden. Det behöver han inte. Han vet att efter regn kommer solsken och att man måste våga för att vinna. Det gäller “bara” att ha tålamod och mod i rätt kombination med att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och träffa rätt människor. För det är just människorna och alla möten som Jens fått vara med om som han anser har gjort hela skillnaden. Jens och hans bror Ulf har sedan de övertog firman lyckats lyfta Spendrupsbryggeri från att ha 1,8 till 35 procent av marknaden. Från 10 anställda till omkring 1000.
Situationen var dyster
För en utomstående kan det tyckas som en ren framgångssaga, men någon räkmacka har det inte varit, i alla fall inte i början. Tvärtom. I mitten av 1970-talet var situationen riktigt dyster. 1976 dog Jens far Jens Fredrik Spendrup, som tillhörde den åttonde generationen Spendrups, i cancer vid 59 år. Fadern dog hastigt och lämnade ett, i stort sett, konkursfärdigt bryggeri efter sig. Strax efter fadernas död fick Jens och hans bror överta sin fars bryggeri i Grängesberg. Men det var inget framgångsrikt företag som pojkarna fick ärva.
– Firman stod inför likvidation och vi såg ingen utväg för bryggeriet att överleva. Nu skulle Spendrups tvingas i graven. Dagarna var räknade, berättar Jens och det trots att det gått många år sedan dess kan man ana den sorg som han bar på den gången.
Situationen var mycket problematisk och styrelsen, som bestod av vänner till fadern Jens Fredrik, samt de båda revisorerna valde alla att omgående lämna företaget. Jens och Ulf Spendrup stod plötsligt ensamma med ett konkursfärdigt bolag.
Allt rasade
– Min bror och jag hade ett personligt borgensåtagande för merparten av bryggeriets lån på närmare 30 miljoner kronor och vi kunde bara stå och se hur allt rasade mitt framför våra ögon. Försäljningsvolymerna minskade och aktiekapitalet var förbrukat, förklarar Jens och beskriver livligt hur marknaden i Sverige såg ut i mitten av 70-talet.
Anledningen till den urusla läget var såklart många, men framförallt berodde situationen för Spendrups på att staten några år tidigare hade köpt upp 60 % av aktierna i Pripps och då blivit störst på marknaden. Pripps koncernen hade mycket låga produktions- och distributionskostnader vilket gav dem stora markandsfördelar.
– Efter köpet satsade staten stort på att marknadsföra sina egna märken som TT, Pripps Blå och Lyckholms. Vi var chanslösa, berättar Jens.
Ytterligare ett slag skulle komma. 1977 förbjöd regeringen försäljningen av mellanölet och luften gick om möjligt ur marknaden än mer. Bryggerier med låga marknadsandelar hade nu mycket lite att sätta emot och det gick allt sämre för dem.
Ett bra val
Det blev snabbt en nedåtgående spiral som var svår att stoppa. men skam den som ger sig. Bröderna Spendrup bestämde sig för att kämpa in i det sista. De kom överens om att Jens skulle bli VD och Ulf vice VD samt marknadschef och snabbt ta in en utomstående och erfaren styrelseordförande.
Valet föll på styrelseproffset Rolf Ängfors som var känd som en tuff person, men också för att han var en duktig nätverkare. Det skulle visa sig vara ett riktigt bra val. Några månader senare lyckades Rolf Ängfors övertala reklamgurun Leon Nordin att bli medlem i styrelsen. Leon kunde tillföra företaget ett kreativt sätt att se på bryggeribranschen. Leon satte sig emot företags-namnet direkt, han gillade inte alls namnet Grängesberg eftersom, som han sa, associerade det till “unkna gruvhål”.
Leon letade efter ett vinnande företagsnamn och fann det ganska omgående i familjens historia med hjälp av Mads Pedersen som blev den första i släkten att ta sig efternamnet Spendrup. År 1735 flyttade Mads från byn Spentrup i Danmark till Köpenhamn för att där arbeta som brännvinsbrännare. Några år efter att han kommit till Köpenhamn antog han efternamnet Spendrup. Leon som hade kikat in i familjens historia ansåg att Spendrupsnamnet hade en klang av dansk gemyt, tradition och kvalitet och föreslog helt sonika ett namnbyte till styrelsen.
”Det tar vi” sa styrelsen och allt annat är historia. Men det räckte såklart inte med att byta företagsnamnet. Nej, det företaget behövde också var en bra strategi för att kunna sälja företagets varor effektivt och framgångsrikt. Även här kom Leons reklamkunnande att hjälpa företaget att ta ett språng upp i det blå.
En lyckad lansering
För första gången fick en av företagets produkter namnet Spendrups – Spendrups Premium Beer. Förpackningen andades lyx och etiketten på flaskan skulle ha stora likheter med champagnen Mum Cordon Rouge. Det nya ölet skulle säljas exklusivt på Operakällaren i Stockholm under tre månader. För att riktigt hamna högt upp i människors medvetande lanserades ölet först hos “innefolket” som det nya ölet. Intresset för Spendrups Premium Beer spreds sig till allt fler och populära restauranger och därefter till livsmedels-butikerna.
Till att börja med arbetade både Leon och Rolf utan lön eftersom de ansåg att det inte fanns något utrymme för att betala något styrelsearvode utan att stjälpa företaget. Men om sanningen skall fram så ansåg alla att läget var hopplöst och att chanserna var minimala och att bolaget skulle överleva de närmaste tolv månaderna.
Det avgörande mötet
En 50-årsfest skulle visa sig vara avgörande för Spendrups framtid.
– Fredagen innan vår svarta vecka skulle inledas. Alltså veckan då vi skulle tvingas lämna in vår konkursanmälan, var jag bjuden på ett 50-års kalas. Min dåvarande fru hade ett annat åtagande så jag körde henne till tåget innan jag ensam begav mig till festen. Jag kan inte påstå att jag såg fram emot att gå på en glad tillställning särskilt mycket. Det var helt enkelt för mycket som stod på spel för att jag skulle känna att tiden var rätt för att gå på en fest, säger Jens.
Men trots allt blev det en riktigt lyckad fest och han lyckades för några timmar att förtränga den akuta situationen och det skulle visa sig att festen bar på lösningen för Spendrups finansiella problem. De var bara tre kvar på efterfesten och detremännen satte sig ute på terrassen med varsin whisky i handen.
– Sent om natten när de flesta gästerna gått och lagt sig satt jag på terrassen tillsammans med Carl-Johan Granqvist och Sven Trädgårdh. Sven var vinhandlare, men han var också svensk agent för det tyska ölet Löwenbräu.
Ganska snart efter att vi satt oss ned började Sven berätta om ett tyskt öl som han ville föra in i Sverige. Det var bara ett problem, han saknade en bryggare. Trädgårdh hade med ljus och lykta sökt efter ett svenskt bryggeri som kunde licenstillverka det tyska ölet.
Hans sökande efter en leverantör hade ännu inte gett utdelning.
– Plötsligt var jag klarvaken, solen gick upp och jag frågade Trädgårdh varför han inte hade frågat mig?
Jens fråga besvarade Sven direkt med en motfråga och snart var förhandlingarna i gång.
– Vi påbörjade licenstillverkningen av starkölet Löwenbräu i början av augusti 1978 och det blev mycket lyckosamt. Inom 18 månader avancerade ölet från tjugotredje till andra plats i Systembolagets försäljningsstatistik.
En framgångssaga
Äntligen började marknadsandelarna för växa för företaget och förlusterna var över. Ölen som tog dem ur knipan har uråldriga anor och bryggaryrket är ett av de allra äldsta. Det är en dryck som i gamla tider bryggdes av präster och munkar för religiösa ändamål och syften. Kanske det näst äldsta hävdar vissa, säger Jens och ler stort.
Hur som… nu var Spendrup ett namn att räkna med. Nu startade framgångssagan som pågår än idag. Genom åren har bröderna Spendrup också blivit synonymt med framgångsrika företagande.
Full fart framåt
2013 valdes Jens till ordförande i Svenskt Näringsliv. Ett ärofullt och viktigt uppdrag där Jens ser möjligheter att vara med och påverka. Jens oroas över den höga ungdomsarbetslösheten och det utanförskap som det skapar.
– En dryg miljon människor står idag utanför arbetsmarknaden, men de politiska partierna saknar ambitioner att göra något ordentligt åt problemen. Vad Sverige behöver är fler företag som växer och anställer. Vägen dit går via bättre förutsättningar för företagsamma människor.
Text: Catherina Ronsten
Foto: Spendrups
En rolig anekdot
Spendrups Mariestadsöl
En dag steg det in en man på kontoret, han berättade att han var kung i en delprovins i Nigera och att de ville importera ett öl. Problemet var att kungen hade gått runt och tittat på Spendrups ölsorter och han ansåg att ingen av företagets etiketter dög.
Ulf Spendrups drog lite nervöst ut en pärm ur bokhyllan. Den var fylld av gamla etiketter och han räckte över den till Kungen som snabbt bläddrade i den.
Efter en stund sa Kungen bestämt: ”Den där tar vi!” och pekade på det som idag är Mariestadsetiketten. Det är en fantastiskt god öl och dessutom är det bryggt på ett recept som togs fram till Jens Spendrups 40-årsfest.
Artikeln publicerad i Betydelsefulla Möten Magasin nr 1 2013
Läs fler betydelsefulla möten-berättelser på www.2act.se
